"Stagnelius, Karlfeldt & Fröding" - Elin

Gustav Fröding – En kärleksvisa
Min första tanke var att han drömmer om att finna kärleken. I den första strofen skriver han att han köpt kärlek för pengar därför att han inte får uppleva kärlek. Jag tror att det är detta han drömmer om, att få vara kär och älska någon villkorslöst. Även fast han själv inte har fått finna kärleken sjunger han ändå om kärleken på ett bra sätt. Den andra strofen handlar om paradiset, att komma till paradiset är för honom bara en dröm eftersom han är förbjuden att komma dit, trots detta är ett paradise alltid ett paradise enligt honom. Av dikten får jag känslan av att man alltid ska kolla till den positiva sidan, hur mycket negativt du än tilltalar dig så blicka framåt och se det positiva. Dock tror jag att han begått något misstag, att han klandrar sig själv och tycker att han själv inte är värd att få uppleva kärlek eller hamna i paradiset. Jag tror att det är något som hör till det förflutna, eftersom han nu kan sjunga vackert om kärlek ändå och på något sätt stå för dem misstag han gjort och inse att hans chanser till kärlek är förbrukade. Jag skulle dock vilja påstå att alla chanser i livet aldrig är förbrukade. Det finns alltid möjlighet att förändra sig och motbevisa sina misstag om man är beredd att kämpa tillräckligt mycket för det. Det är inte mer än mänskligt att göra misstag, det händer oss alla under livets gång i större och mindre bemärkelse.

Erik Johan Stagnelius – ”Till förruttnelsen”
Jag skulle vilja kalla denna dikt för en kärleksdikt. Jag tycker att Stagnelius har en liten kryptisk beskrivning, man kan läsa dikten flera gånger om och man upptäcker nya detaljer för varje gång man läser. Till en början uppfattade jag dikten som om att den handlade om en gammal mans gränslösa kärlek och himmelsvida passion efter sin ”älskade brud”. Den äldre gubben håller till uppe i himlen och Gud har förvägrats hans brud att gå ifrån jorden. Han väntar därför på hans makas bortgång så att dem äntligen kan få träffas igen. Han önskar henne en stillsam död utan smärta. Jag tror dock att den även kan tolkas som att ”bruden” som nämns i dikten är en metafor för döden.  Att döden jämförs med ett sexuellt umgänge mellan mannen och kvinnan. I dikten förskönas döden och betraktas som vägen ut ur ondskans tillvaro. 

Jag skulle placera denna dikt under den romantiska tidsperioden då jag tycker att den har väldigt karakteristiska drag för just romantiken, närmare bestämt dödslängtan. I dikten gömmer sig en begravning som har en romantisk beskrivning. Jag funderar dock lite på hur Stagnelius tänkte när han jämförde en begravning med ett bröllop. Varför väljer han att jämföra döden med något av det finaste en människa kan uppleva i sitt liv, ett bröllop? Varför väljer han att likna förruttnelsen med en brud? Det jag dock kan tänka mig är att bröllopet är som en slags metafor för den dödes återförening med moderjord, och att man därefter ska finna fridfullhet. Att när man gifter sig förenas man och kvinna till en person, och när man dör sker samma sak, kroppen blir ett med moderjord igen. Diktens budskap tror jag därför är att man skall leva livet till fullo och lyckligt innan döden kommer krypandes. Stagnelius berättar om sin ångest som lindras genom att han dör och kommer någon annanstans. Han tror att han ska finna lugnet i himmelen och att Gud ska frälsa honom och ge han frid. Dock är det just detta som gör dikten "stark" också, jag tror att Stagnelius använder denna symbolik just för att det ska bli lite chockerande för läsaren. Att likna döden, som dem flesta inte vill tänka på, med ett bröllop som förknippas med glädje och lycka gör att man förstår djupet av den dödslängtan Stagnelius beskriver.

Erik Axel Karlfeldt – ”Dina ögon äro eldar”
Denna dikt behövde man läsa flertalet gånger för att kunna förstå vad den egentligen handlade om. Hela dikten består till största del av en massa metaforer vilket gör att budskapet i dikten blir svårare att tolka. Jag tycker dock att diktens huvudsakliga handling är om allt han vill, men samtidigt inte vill ta del av. Jag tror att denna person på något vis känner sig underlägsen sin partner, att denne person inte riktigt känner sig sedd och har något osagt med sin partner. Samtidigt tror jag att han har känslor för denna person som gör att han blir förtrollad och inte vet hur han ska hantera situationen. Alternativt att han har en konflikt med sig själv, han vet inte riktigt själv vad han vill.

”En fiol jag är med världens alla visor i sin låda,
du kan bringa den att spela, hur du vill och hvad du vill.”


Jag tycker att denna mening är ett bra exempel som speglar av det jag tidigare skrivit. I denna mening tycker jag att det tydligt framgår att personen har stor makt över honom. Denne person har så pass stor inverkan på honom att han är beredd att göra vad som helst för att vara personen tillags. Dock tror jag att detta kan vara både på gott och ont för honom, det är positivt att kunna göra vad som helst för en annan människa, men samtidigt får man inte glömma bort sig själv och sitt eget välmående. Trots att man är förtrollad och upprymd av kärlek måste man ändå kunna ha fötterna på jorden och se till sitt eget bästa.

Av: Elin Nylander NA11


Kommentarer
Nellie

Bra reflektioner angående dikterna!

2013-05-13 @ 10:13:51


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

emmashjltar.blogg.se

Litteraturblogg

RSS 2.0