”Kejsaren av Portugallien” tillhör epoken naturalismen. Boken är naturalistiskt skriven med tanke på att övernaturliga ting sker flera gånger om under bokens gång. Naturalismen är en fördjupning och radikalare form av realismen. Det skrivs om sådant som realisterna inte vågade skriva om, till exempel alkoholism, prostitution och mord. Naturalismen utgår från en bestämd människosyn där människan ses som en helt förutbestämd produkt av arv och miljö. Under denna epok skulle även författarna börja arbeta mer likt vetenskapsmän, de hade en teori som skulle bevisas. Epoksutmärkande drag för naturalismen är att verkligheten aldrig förskönas, ingenting får döljas för läsaren.

Jag skulle vilja påstå att det även är inslag av romantiken i romanen med tanke på dess fokus på starka känslor och de övernaturliga sagoelementen. De övernaturliga i boken har Selma Lagerlöf hanterat skickligt då hon skriver på ett sådant sätt som får läsaren att undra om det verkligen händer eller om det bara är en produkt av en överaktiv fantasi hos karaktärerna. Ett exempel är när Jan ska bära Klara Gulla till kyrkan en tidig morgon och börjar känna att det fara å färde: ”Granarna var uråldriga och grova här uppe på höjden. Och när man såg dem i skenet från blossen, med stora snöklumpar på grenarna, kunde man inte undgå att märka, att flera av dem, som man förut hade trott vara träd, inte var annat än troll, med vassa ögon under de vita snöhättorna och med långa, skarpa klor stickande fram under de tjocka snövantarna. Det gick an, så länge som de höll sig stilla, men tänk, om en av dem skulle sträcka ut en arm och rycka till sig någon, som gick förbi! De vuxna och gamla var det väl inte så farligt för, men Jan hade alltid hört, att trollen hade en stor kärlek för små, små människobarn, ju mindre, ju bättre”.

Jag gillar att större delen av boken har en naturalistisk ton då jag tycker att romantiken kan vara lite för övermäktig när den spelar för sig själv, detta blir därför en bra blandning i romanen av dem två epokerna. Hade inte boken haft något inslag av romantiken hade den troligen blivit väldigt känslokall och objektiv.

Av: Elin Nylander