Pälsen - Elin
Denna novell handlar om en doktor, Gustav Henck. Hans fru Ellen och vän John Richardt är också två karaktärer som ingår i denna novell. Gustav är påväg till sin ”gamle vän” häradshövding John Richardt för att låna etthundra kronor. Han behöver dessa pengar för att klara sig över julen. När han är påväg till John funderar han över hans dåliga ekonomi och hälsa, livet känns ganska hopplöst för honom. I samma sekund halkar han till och blir överkörd av en droska, och får sin redan slitna rock sönderriven. När han väl är framme hos sin vän får han inte bara låna pengarna, utan även hans varma och tjocka pälsrock. När han är påväg hem med rocken på sig tänker han helt plötsligt i andra banor och ser lite ljusare på livet än vad han tidigare gjort. Väl hemma får han ett oväntat bemötande av hans hustru då hon plötsligt kastar sig omkring hans hals, något som kom helt oväntat då hon på senaste tiden varit avvaktande mot honom. När hustrun därefter säger ”Gustav är inte hemma än”, förstår genast den äkta mannen att hans hustru har en affär med mannen som han lånat pälsen av.
Henck var gift och hade tre barn, hans vän Richardt var ogift men hade gott om pengar. Längre bak i tiden hade John varit förtjust i Hencks fru, men han vågade aldrig fria. Istället friade Henck och Ellen som var en fattig flicka ville inget annat än att gifta sig trots att hon inte älskade Henck. Ellen talade ofta illa om John men efter att han blivit framgångsrik och tjänat mycket pengar slutade hon prata illa om honom. Att de sedan skulle ha en romantisk relation hade Henck aldrig kunnat drömma om.
Jag tror att texten utspelar sig i centrala Stockholm då miljöbeskrivningarna innehåller mycket stadsliv. Jag tror att novellen skrevs i slutet av 1800-talet med tanke på att man använde hästdroskar som transportmedel. Under 1880-talet var det vanligt att författarna skrev berättelser fulla av mörker och de beskrev de vanliga människornas vardagliga problem. Handlingen utspelar sig även under vinterhalvåret då termer som ”julafton” och ”julgranen” förekommer i texten. Jag tycker att pälsen symboliserar makt och rikedom i novellen. När Henck fått på sig pälsen får han i samma sekund livsgnista och börjar tänka i andra banor och mer positivt. Henck anser att pälsen är en statussymbol som visar på häradshövdingens högt uppsatta position i samhället. Pälsen ger honom en stunds lycka, om än bara för ett ögonblick. Jag uppfattar Henck som en pessimistisk och olycklig man genom hans dystra tankesätt. Hans tankar kretsar kring största delen av att han snart ska dö och hoppas rent utav att dö innan ”den förbannade livsförsäkringspremien skall betalas”.
Novellen är skriven i kronologisk ordning. Författararen, Hjalmar Söderberg, har skrivit ur Hencks perspektiv och man får följa med i hans tankar vilket gör att man som läsare kan sympatisera och identifiera sig med honom. Jag tycker att uttrycken är väldigt drastiska, nästan komiska. Vissa dialoger är svåra och konstigt uttryckta. Berättartekniken och uppbyggnaden av novellen är speciell. Novellen börjar med ”Det var en kall vinter det året”, vilket gör att man får en stark känsla av närvaro i berättelsen. Hjalmar använder sig mycket av kontrastverkan för att framhäva berättelsen och karaktärerna. Han skriver få ord, men det han skriver ger ändå en klar och tydlig bild. I denna mening kan man se att han på få rader ger otroligt många olika intryck, ”I doktor Hencks arbetsrum flammade en stor brasa. På bordet stod visky och vatten. Häradshövding Richards låg utsträckt i en stor skinnklädd länstol och rökte en cigarr. Doktor Henck satt hopsjunken i ett soffhörn. Dörren stod öppen till salen, där fru Henck och barnen höllo på att tända julgranen”.
Jag tror att novellen är skriven under realismen men även med lite inslag från romantiken. I texten skrivs det mycket om känslor, drömmar och längtan vilket spelar för romantiken. Typiska drag för realismen är att man skriver om det som är dåligt och fult istället för det goda och lycka vilket jag stämmer in i denna novell, ingenting förskönas. Trots att denna novell är skriven under 1800-talet, närmare bestämt 1898, är den ändå läsvärd även idag. Idag kan man relatera till andra statusprylar som pälsen var på den tiden. Olika samhällsklaser finns kvar även idag och valet mellan pengar och lycka. Lycka kan man inte köpa sig till, det är bara tillfällig tillfredställelse som i detta fall pälsen, jag tror att lycka måste komma innifrån. Idag är märkeshysterin enorm just för statusen, att ha märkesprodukter. Folk vill vara värst bland sina medmänniskor och försöker därför köpa sig till statusen och lyckan i form av produkter. Jag tror dock inte att det är dessa personer som kan säga sig vara lyckliga då dem hela tiden strävar efter att vara bäst och ha värst prylar. För vissa människor tror jag att materiella ting är viktigare än kärlek och familj, den skeva synen har vi på pengar idag.
Av: Elin Nylander NA11
Henck var gift och hade tre barn, hans vän Richardt var ogift men hade gott om pengar. Längre bak i tiden hade John varit förtjust i Hencks fru, men han vågade aldrig fria. Istället friade Henck och Ellen som var en fattig flicka ville inget annat än att gifta sig trots att hon inte älskade Henck. Ellen talade ofta illa om John men efter att han blivit framgångsrik och tjänat mycket pengar slutade hon prata illa om honom. Att de sedan skulle ha en romantisk relation hade Henck aldrig kunnat drömma om.
Jag tror att texten utspelar sig i centrala Stockholm då miljöbeskrivningarna innehåller mycket stadsliv. Jag tror att novellen skrevs i slutet av 1800-talet med tanke på att man använde hästdroskar som transportmedel. Under 1880-talet var det vanligt att författarna skrev berättelser fulla av mörker och de beskrev de vanliga människornas vardagliga problem. Handlingen utspelar sig även under vinterhalvåret då termer som ”julafton” och ”julgranen” förekommer i texten. Jag tycker att pälsen symboliserar makt och rikedom i novellen. När Henck fått på sig pälsen får han i samma sekund livsgnista och börjar tänka i andra banor och mer positivt. Henck anser att pälsen är en statussymbol som visar på häradshövdingens högt uppsatta position i samhället. Pälsen ger honom en stunds lycka, om än bara för ett ögonblick. Jag uppfattar Henck som en pessimistisk och olycklig man genom hans dystra tankesätt. Hans tankar kretsar kring största delen av att han snart ska dö och hoppas rent utav att dö innan ”den förbannade livsförsäkringspremien skall betalas”.
Novellen är skriven i kronologisk ordning. Författararen, Hjalmar Söderberg, har skrivit ur Hencks perspektiv och man får följa med i hans tankar vilket gör att man som läsare kan sympatisera och identifiera sig med honom. Jag tycker att uttrycken är väldigt drastiska, nästan komiska. Vissa dialoger är svåra och konstigt uttryckta. Berättartekniken och uppbyggnaden av novellen är speciell. Novellen börjar med ”Det var en kall vinter det året”, vilket gör att man får en stark känsla av närvaro i berättelsen. Hjalmar använder sig mycket av kontrastverkan för att framhäva berättelsen och karaktärerna. Han skriver få ord, men det han skriver ger ändå en klar och tydlig bild. I denna mening kan man se att han på få rader ger otroligt många olika intryck, ”I doktor Hencks arbetsrum flammade en stor brasa. På bordet stod visky och vatten. Häradshövding Richards låg utsträckt i en stor skinnklädd länstol och rökte en cigarr. Doktor Henck satt hopsjunken i ett soffhörn. Dörren stod öppen till salen, där fru Henck och barnen höllo på att tända julgranen”.
Jag tror att novellen är skriven under realismen men även med lite inslag från romantiken. I texten skrivs det mycket om känslor, drömmar och längtan vilket spelar för romantiken. Typiska drag för realismen är att man skriver om det som är dåligt och fult istället för det goda och lycka vilket jag stämmer in i denna novell, ingenting förskönas. Trots att denna novell är skriven under 1800-talet, närmare bestämt 1898, är den ändå läsvärd även idag. Idag kan man relatera till andra statusprylar som pälsen var på den tiden. Olika samhällsklaser finns kvar även idag och valet mellan pengar och lycka. Lycka kan man inte köpa sig till, det är bara tillfällig tillfredställelse som i detta fall pälsen, jag tror att lycka måste komma innifrån. Idag är märkeshysterin enorm just för statusen, att ha märkesprodukter. Folk vill vara värst bland sina medmänniskor och försöker därför köpa sig till statusen och lyckan i form av produkter. Jag tror dock inte att det är dessa personer som kan säga sig vara lyckliga då dem hela tiden strävar efter att vara bäst och ha värst prylar. För vissa människor tror jag att materiella ting är viktigare än kärlek och familj, den skeva synen har vi på pengar idag.
Av: Elin Nylander NA11
Kommentarer
Trackback
