Jag har läst boken "Kejsaren av Portugallien" som är skriven av Selma Lagerlöf. "Kejsarn av Portugallien" handlar om en faders stora kärlek till sin dotter. Den utspelar sig i Värmland där fadern, Jan i Skrolycka, en backstusittare, som utan att vilja det blir fader till dottern Klara Fina Gulleborg. Faderskapet förändrar Jan till en väldigt mjuk och kärleksfull man som blir så fast i sin dotter att han inte kan tänka sig leva ett liv utan henne. Det blir dock problem för Jan och familjen i Skrolycka, marken till huset där de bor måste helt plötsligt köpas av den nye husbonden, Lars Gunnarson, eller så får de flytta. För att klara av ekonomin åker Klara Fina Gulleborg till Stockholm där hon ska tjäna in pengarna till under sommarhalvåret. Separationen mellan fader och dotter blir längre än så och andra halvan av boken handlar om Jans förändring från en enkel torpare till Kejsarn av Portugallien.

Natur och människor beskrivs detaljerat och berättelsen om en fattig sekelskiftsfamiljs strävan att skapa sig en uthärdlig tillvaro där de kan leva lyckliga blir både intressant, spännande och aktuell. De kämpar på trots att rättvisan inte alltid är på deras sida och motgång tar över motgång. Trots det ibland ganska dystra innehållet fylls berättelsen av komiska inslag som berättigar ett och annat skratt. Beskrivningen av Agrippa Prästberg är ett exempel på en sådan och Kejsarvisan en annan. Miljöbeskrivningarna i boken är väldigt bra då Selma skriver på ett så sätt som gör att man ser hela scenen framför sig. Som till exempel när Jan och hela byn traskar iväg mot kyrkan på julottans morgon. Hon beskriver hur Jan ser de små trollen gömma sig inne i skogarna och hur mörkret skingrar sig kring det långa tåget av byborna. En annan faktor till den känsla man får för miljöerna är när någon i boken talar, jag kan nästan höra hur Lars i Falla står och skriker under aktionerna, och hur prästen predikar inför folket.

Boken beskriver ett Sverige för länge sen på ett målande sätt och allt känns mycket genuint. I boken används väldigt många svenska namn, både namn på städer och personnamn vilket gör att man märker att den utspelar sig i Sverige. Boken skrevs år 1914 vilket gör att det är ett gammeldags språk i boken med många äldre utryck vilket gör att man får en känsla av att man befinner sig 200 år bakåt i tiden, man befinner sig på samma plats som karaktärerna i boken. Huvudkaraktären i boken är Jan och redan från de första sidorna i boken får vi lära känna Jan. Vad som gör Jans karaktär så stark är hans mäktiga kärlek till Klara Gulla som vi ständigt får en påminnelse om. Selma låter läsaren lära känna Jan genom att vi får följa hans tankegångar och något som fascinerar mig är att han ständigt lyckas komma på förklaringar till varför Klara Gulla inte hör av sig. Förmodligen är det en försvarsmekanism som Jan utvecklar då han inte vill möta sanningen ansikte mot ansikte.

Jag vill börja med att betona hur Emile driver med en föregående epok, Romantiken. Detta märks tydligt genom att han inte använder känslorna, åtrån och kärleken på något emotionellt sätt. I denna bok tycker jag att det är lust och begär som drar människorna till varandra. Emile ville avspegla verkligheten från alla vinklar, till skillnad från romantiken som beskriver verkligheten som mycket romantisk och utan några baksidor. Emile ville spegla alla baksidor som kunde tänkas finnas i en berättelse, denna epok kallas för naturalismen, där man inte undangömmer några hemska och fula händelser.

 

I boken berättas det om äktenskapsbrott och den djuriska åtrån mellan de båda personerna. Det finns ingenting romantisk med denna bok, samlag, kyssar och omfamningar beskrivs inte som något emotionellt utan mer som den lust och begär som en människa har.

 

En speciell scen i boken som jag fastnat för är då när Camille, Therese och Laurent åker ut på floden med en båt. Både Therese och Laurent beskrivs i början som vänliga människor, men deras vänlighet vände lika snabbt. Laurent slängde Camille över bord medan Therese tittade på. Efter denna tragiska händelse kände både Laurent och Therese ångest över vad de hade gjort, de blev paranoida och trodde att Camilles spöke hemsökte dem. De trodde att allt skulle ordna sig om de bara gifte sig, vilket resulterade sig i att vara helt fel. Dessa karaktärer är egoistiska, har fula tankar och är allmänt hemska. Emile dyker djupt in i karaktärernas psyke och undersöker hur ångesten efter mordet påverkar och så småningom bryter ner huvudkaraktärerna i boken.

 

Jag gillar denna bok till en viss gräns då den för mesta dels är väldigt tråkig, men jag gillar att Emile vill betona hur människor egentligen är och vad de är kapabla till att göra. 

Av Nellie Svedin

Selma Ottilia Lovisa Lagerlöf, född 20 november 1858 i Värmland, död 16 mars 1940. Selma växte upp i Östra Ämtervik i Värmland där hon tillbringade 23 år innan hon lämnade familjen för att vidarutbilda sig till lärarinna i Stockholm. Hon fick anställning på Elementarskolan för flickor i Landskrona men 1895 sade hon upp tjänsten och 1897 flyttade hon till Falun i Dalarna. När hennes far dog gick Fädernegården ur släktens ägo men tack vare Selmas litterära framgångar kunde hon år 1907 återköpa gården.

1891 debuterade hon med värmlandsromanen ”Gösta Berlings saga”, som följdes upp med ”Osynliga länkar” 1894 och ”Antikrists mirakler” 1897. Nils Holgerssons ”Underbara resa genom Sverige” (1906-1907) skrevs som läsebok till förskolans barn. ”Kejsaren av Portugallien” (1914), och romanerna ”Löwensköldska ringen”, ”Charlotte Löwensköld” och ”Anna Svärd” (1925 - 1928), bildar en triologi. 1922, 1930 och 1932 kom tre självbiografiska böcker ut. Hennes största framgång blev boken Jerusalem då den slog igenom internationellt. Selma fick under sin tid många bevis på uppskattning. 1904 erhöll hon Svenska Akademiens stora guldmedalj, 1909 fick hon nobelpriset i litteratur. År 1914 blev Lagerlöf som första kvinna invald i Svenska Akademien.

Viktiga årtal i Selma Lagerlöfs liv
1882–1885 genomgick Högre lärarinneseminariet i Stockholm 
1885–1895 arbetade som lärarinna vid Elementarskolan för flickor i Landskrona 
1886–1888 några dikter publicerade i tidskriften Dagny 
1890 vann första pris i tidningen Iduns romanpristävling med fem kapitel ur Gösta Berlings saga 
1891 romanen Gösta Berlings saga gavs ut i sin helhet 
1895–1940 författare på heltid 
1895–1896 resa till Italien 
1897 flyttade från Landskrona till Falun 
1899–1900 reste tillsammans med Sophie Elkan i Främre Orienten och besökte bl.a. Palestina 
1907 köpte sitt barndomshem Mårbacka, mangårdsbyggnaden och trädgården 
1907 utnämndes till filosofie hedersdoktor vid Uppsala universitet 
1909 fick Nobelpriset i litteratur 
1910 köpte Mårbackas jord, skog och ekonomibyggnader som tillhörde gården 
1914 valdes som första kvinna in i Svenska Akademien 
1921–1923 byggde om mangårdsbyggnaden på Mårbacka till det utseende den har idag 
1940 Selma Lagerlöf avled på Mårbacka

I Selmas litterära verk gestaltade hon människor och deras känslor på ett sätt som fortfarande griper och förundrar. Hon kunde gjuta saga och verklighet samman till fantastiska och fascinerande historier, som fängslar läsaren genom spännande äventyr och dramatiska livsöden och roar genom humoristiska inslag. Hennes budskap om medmänsklighet, fred och rättsinnighet mister inte sin aktualitet. Idag är Selma den nobelpristagare i litteratur vars böcker är de mest utlånade på svenska biblotek. 

Av: Elin Nylander NA11

”Kejsaren av Portugallien” tillhör epoken naturalismen. Boken är naturalistiskt skriven med tanke på att övernaturliga ting sker flera gånger om under bokens gång. Naturalismen är en fördjupning och radikalare form av realismen. Det skrivs om sådant som realisterna inte vågade skriva om, till exempel alkoholism, prostitution och mord. Naturalismen utgår från en bestämd människosyn där människan ses som en helt förutbestämd produkt av arv och miljö. Under denna epok skulle även författarna börja arbeta mer likt vetenskapsmän, de hade en teori som skulle bevisas. Epoksutmärkande drag för naturalismen är att verkligheten aldrig förskönas, ingenting får döljas för läsaren.

Jag skulle vilja påstå att det även är inslag av romantiken i romanen med tanke på dess fokus på starka känslor och de övernaturliga sagoelementen. De övernaturliga i boken har Selma Lagerlöf hanterat skickligt då hon skriver på ett sådant sätt som får läsaren att undra om det verkligen händer eller om det bara är en produkt av en överaktiv fantasi hos karaktärerna. Ett exempel är när Jan ska bära Klara Gulla till kyrkan en tidig morgon och börjar känna att det fara å färde: ”Granarna var uråldriga och grova här uppe på höjden. Och när man såg dem i skenet från blossen, med stora snöklumpar på grenarna, kunde man inte undgå att märka, att flera av dem, som man förut hade trott vara träd, inte var annat än troll, med vassa ögon under de vita snöhättorna och med långa, skarpa klor stickande fram under de tjocka snövantarna. Det gick an, så länge som de höll sig stilla, men tänk, om en av dem skulle sträcka ut en arm och rycka till sig någon, som gick förbi! De vuxna och gamla var det väl inte så farligt för, men Jan hade alltid hört, att trollen hade en stor kärlek för små, små människobarn, ju mindre, ju bättre”.

Jag gillar att större delen av boken har en naturalistisk ton då jag tycker att romantiken kan vara lite för övermäktig när den spelar för sig själv, detta blir därför en bra blandning i romanen av dem två epokerna. Hade inte boken haft något inslag av romantiken hade den troligen blivit väldigt känslokall och objektiv.

Av: Elin Nylander

Denna novell handlar om en doktor, Gustav Henck. Hans fru Ellen och vän John Richardt är också två karaktärer som ingår i denna novell. Gustav är påväg till sin ”gamle vän” häradshövding John Richardt för att låna etthundra kronor. Han behöver dessa pengar för att klara sig över julen. När han är påväg till John funderar han över hans dåliga ekonomi och hälsa, livet känns ganska hopplöst för honom. I samma sekund halkar han till och blir överkörd av en droska, och får sin redan slitna rock sönderriven. När han väl är framme hos sin vän får han inte bara låna pengarna, utan även hans varma och tjocka pälsrock. När han är påväg hem med rocken på sig tänker han helt plötsligt i andra banor och ser lite ljusare på livet än vad han tidigare gjort. Väl hemma får han ett oväntat bemötande av hans hustru då hon plötsligt kastar sig omkring hans hals, något som kom helt oväntat då hon på senaste tiden varit avvaktande mot honom. När hustrun därefter säger ”Gustav är inte hemma än”, förstår genast den äkta mannen att hans hustru har en affär med mannen som han lånat pälsen av.

Henck var gift och hade tre barn, hans vän Richardt var ogift men hade gott om pengar. Längre bak i tiden hade John varit förtjust i Hencks fru, men han vågade aldrig fria. Istället friade Henck och Ellen som var en fattig flicka ville inget annat än att gifta sig trots att hon inte älskade Henck. Ellen talade ofta illa om John men efter att han blivit framgångsrik och tjänat mycket pengar slutade hon prata illa om honom. Att de sedan skulle ha en romantisk relation hade Henck aldrig kunnat drömma om.

Jag tror att texten utspelar sig i centrala Stockholm då miljöbeskrivningarna innehåller mycket stadsliv. Jag tror att novellen skrevs i slutet av 1800-talet med tanke på att man använde hästdroskar som transportmedel. Under 1880-talet var det vanligt att författarna skrev berättelser fulla av mörker och de beskrev de vanliga människornas vardagliga problem. Handlingen utspelar sig även under vinterhalvåret då termer som ”julafton” och ”julgranen” förekommer i texten. Jag tycker att pälsen symboliserar makt och rikedom i novellen. När Henck fått på sig pälsen får han i samma sekund livsgnista och börjar tänka i andra banor och mer positivt. Henck anser att pälsen är en statussymbol som visar på häradshövdingens högt uppsatta position i samhället. Pälsen ger honom en stunds lycka, om än bara för ett ögonblick. Jag uppfattar Henck som en pessimistisk och olycklig man genom hans dystra tankesätt. Hans tankar kretsar kring största delen av att han snart ska dö och hoppas rent utav att dö innan ”den förbannade livsförsäkringspremien skall betalas”.

Novellen är skriven i kronologisk ordning. Författararen, Hjalmar Söderberg, har skrivit ur Hencks perspektiv och man får följa med i hans tankar vilket gör att man som läsare kan sympatisera och identifiera sig med honom. Jag tycker att uttrycken är väldigt drastiska, nästan komiska. Vissa dialoger är svåra och konstigt uttryckta. Berättartekniken och uppbyggnaden av novellen är speciell. Novellen börjar med ”Det var en kall vinter det året”, vilket gör att man får en stark känsla av närvaro i berättelsen. Hjalmar använder sig mycket av kontrastverkan för att framhäva berättelsen och karaktärerna. Han skriver få ord, men det han skriver ger ändå en klar och tydlig bild. I denna mening kan man se att han på få rader ger otroligt många olika intryck, ”I doktor Hencks arbetsrum flammade en stor brasa. På bordet stod visky och vatten. Häradshövding Richards låg utsträckt i en stor skinnklädd länstol och rökte en cigarr. Doktor Henck satt hopsjunken i ett soffhörn. Dörren stod öppen till salen, där fru Henck och barnen höllo på att tända julgranen”.

Jag tror att novellen är skriven under realismen men även med lite inslag från romantiken. I texten skrivs det mycket om känslor, drömmar och längtan vilket spelar för romantiken. Typiska drag för realismen är att man skriver om det som är dåligt och fult istället för det goda och lycka vilket jag stämmer in i denna novell, ingenting förskönas. Trots att denna novell är skriven under 1800-talet, närmare bestämt 1898, är den ändå läsvärd även idag. Idag kan man relatera till andra statusprylar som pälsen var på den tiden. Olika samhällsklaser finns kvar även idag och valet mellan pengar och lycka. Lycka kan man inte köpa sig till, det är bara tillfällig tillfredställelse som i detta fall pälsen, jag tror att lycka måste komma innifrån. Idag är märkeshysterin enorm just för statusen, att ha märkesprodukter. Folk vill vara värst bland sina medmänniskor och försöker därför köpa sig till statusen och lyckan i form av produkter. Jag tror dock inte att det är dessa personer som kan säga sig vara lyckliga då dem hela tiden strävar efter att vara bäst och ha värst prylar. För vissa människor tror jag att materiella ting är viktigare än kärlek och familj, den skeva synen har vi på pengar idag.

Av: Elin Nylander NA11

Gustav Fröding – En kärleksvisa
Min första tanke var att han drömmer om att finna kärleken. I den första strofen skriver han att han köpt kärlek för pengar därför att han inte får uppleva kärlek. Jag tror att det är detta han drömmer om, att få vara kär och älska någon villkorslöst. Även fast han själv inte har fått finna kärleken sjunger han ändå om kärleken på ett bra sätt. Den andra strofen handlar om paradiset, att komma till paradiset är för honom bara en dröm eftersom han är förbjuden att komma dit, trots detta är ett paradise alltid ett paradise enligt honom. Av dikten får jag känslan av att man alltid ska kolla till den positiva sidan, hur mycket negativt du än tilltalar dig så blicka framåt och se det positiva. Dock tror jag att han begått något misstag, att han klandrar sig själv och tycker att han själv inte är värd att få uppleva kärlek eller hamna i paradiset. Jag tror att det är något som hör till det förflutna, eftersom han nu kan sjunga vackert om kärlek ändå och på något sätt stå för dem misstag han gjort och inse att hans chanser till kärlek är förbrukade. Jag skulle dock vilja påstå att alla chanser i livet aldrig är förbrukade. Det finns alltid möjlighet att förändra sig och motbevisa sina misstag om man är beredd att kämpa tillräckligt mycket för det. Det är inte mer än mänskligt att göra misstag, det händer oss alla under livets gång i större och mindre bemärkelse.

Erik Johan Stagnelius – ”Till förruttnelsen”
Jag skulle vilja kalla denna dikt för en kärleksdikt. Jag tycker att Stagnelius har en liten kryptisk beskrivning, man kan läsa dikten flera gånger om och man upptäcker nya detaljer för varje gång man läser. Till en början uppfattade jag dikten som om att den handlade om en gammal mans gränslösa kärlek och himmelsvida passion efter sin ”älskade brud”. Den äldre gubben håller till uppe i himlen och Gud har förvägrats hans brud att gå ifrån jorden. Han väntar därför på hans makas bortgång så att dem äntligen kan få träffas igen. Han önskar henne en stillsam död utan smärta. Jag tror dock att den även kan tolkas som att ”bruden” som nämns i dikten är en metafor för döden.  Att döden jämförs med ett sexuellt umgänge mellan mannen och kvinnan. I dikten förskönas döden och betraktas som vägen ut ur ondskans tillvaro. 

Jag skulle placera denna dikt under den romantiska tidsperioden då jag tycker att den har väldigt karakteristiska drag för just romantiken, närmare bestämt dödslängtan. I dikten gömmer sig en begravning som har en romantisk beskrivning. Jag funderar dock lite på hur Stagnelius tänkte när han jämförde en begravning med ett bröllop. Varför väljer han att jämföra döden med något av det finaste en människa kan uppleva i sitt liv, ett bröllop? Varför väljer han att likna förruttnelsen med en brud? Det jag dock kan tänka mig är att bröllopet är som en slags metafor för den dödes återförening med moderjord, och att man därefter ska finna fridfullhet. Att när man gifter sig förenas man och kvinna till en person, och när man dör sker samma sak, kroppen blir ett med moderjord igen. Diktens budskap tror jag därför är att man skall leva livet till fullo och lyckligt innan döden kommer krypandes. Stagnelius berättar om sin ångest som lindras genom att han dör och kommer någon annanstans. Han tror att han ska finna lugnet i himmelen och att Gud ska frälsa honom och ge han frid. Dock är det just detta som gör dikten "stark" också, jag tror att Stagnelius använder denna symbolik just för att det ska bli lite chockerande för läsaren. Att likna döden, som dem flesta inte vill tänka på, med ett bröllop som förknippas med glädje och lycka gör att man förstår djupet av den dödslängtan Stagnelius beskriver.

Erik Axel Karlfeldt – ”Dina ögon äro eldar”
Denna dikt behövde man läsa flertalet gånger för att kunna förstå vad den egentligen handlade om. Hela dikten består till största del av en massa metaforer vilket gör att budskapet i dikten blir svårare att tolka. Jag tycker dock att diktens huvudsakliga handling är om allt han vill, men samtidigt inte vill ta del av. Jag tror att denna person på något vis känner sig underlägsen sin partner, att denne person inte riktigt känner sig sedd och har något osagt med sin partner. Samtidigt tror jag att han har känslor för denna person som gör att han blir förtrollad och inte vet hur han ska hantera situationen. Alternativt att han har en konflikt med sig själv, han vet inte riktigt själv vad han vill.

”En fiol jag är med världens alla visor i sin låda,
du kan bringa den att spela, hur du vill och hvad du vill.”

Jag tycker att denna mening är ett bra exempel som speglar av det jag tidigare skrivit. I denna mening tycker jag att det tydligt framgår att personen har stor makt över honom. Denne person har så pass stor inverkan på honom att han är beredd att göra vad som helst för att vara personen tillags. Dock tror jag att detta kan vara både på gott och ont för honom, det är positivt att kunna göra vad som helst för en annan människa, men samtidigt får man inte glömma bort sig själv och sitt eget välmående. Trots att man är förtrollad och upprymd av kärlek måste man ändå kunna ha fötterna på jorden och se till sitt eget bästa.

Av: Elin Nylander NA11

Början av Selma Lagerlöfs bok handlar bara om Jans lilla flicka. Hon måste betyda något ofantligt mycket, eller det måste ha hänt något för att han aldrig ska kunna sluta prata om dagen då flickan kom till världen.

 

En regnig dag satt Jan Andersson och väntade på hans lilla flicka skulle komma till världen. Tankarna som flög i Jans huvud slog honom som vinden, var han redo för sitt lilla barn? Inledningen i boken Kejsaren av Portugallien inleds med att Jan aldrig tröttnar på att berätta om när sitt flickbarn föddes. Det känns som man vill komma fram till att det var en väldigt viktigt del av Jans liv eftersom han berättar så detaljerat om när dagen dottern föddes, men också för att han inte tröttnar på att berätta historien om och om igen, hur gammal han än blir. Uppfattningen jag får är även att han inte är så glad ifrån början, han vill kanske inte vill ha ett barn på axlarna, men uppfattningen ändras tydligen såsmåningom på grund av inledning (han slutar aldrig berätta om sitt barn).

 

av Hannah Toomey

Jag uppfattar det som att Fröding drömmer om ett perfekt förhållande med en fru som älskar honom. Dock känner han att han inte kommer få det på grund utav att han inte räcker till. Därför kommer denna dröm om ett kärleksfullt förhållande aldrig besannas eftersom han uppfattar sig själv som otillräcklig. ”Jag köpte min kärlek för pengar, för mig var ej annan att få,”

Jag anser att Fröding inte skall känna att hans dröm inte kommer kunna besannas, för det är endast han som sätter stop för sin dröm genom att vara självkritisk. Om Fröding inte skulle värdesätta sig själv så pass lågt så skulle han troligtvis finna kärlek. Kanske skulle denna kvinna inte vara i den skönhet som behagar honom men hon skulle älska honom. Det yttre är inte det som gör oss till människor och gör att andra tycker om oss utom det viktigaste är att ha en fin insida. Därför bör Fröding tänka på det som är positivt med honom och se sina styrkor istället för svagheter. 

 

Jag tycker att Strindberg låter läsaren själv få måla upp en bild om vad novellen handlar om genom att han är fåordig och koncist. Novellen kan därför tolkas väldigt olika av olika människor och jag tror att desto fler gånger man läser den desto mer förstår man. Jag tycker att novellen delvis är både lätt och svår att tolka just för att den är fåordig och består till största del av stödord, samtidigt som den är väldigt berättande i punktform. Detta har troligen att göra med att han använder sig utav anteckningar, vilket gör att texten blir kortare och mer koncist. I och med detta blir texten lättare att läsa istället för att novellen skulle ha varit på flertalet sidor och allt hade varit mer detaljerat, samtidigt blir det svårare att få en helhetsbild när man inte vet varför saker och ting händer utan bara att det hände, men som sagt, fantasin får flöda.

Jag tolkar novellen som att mannen har förlorat sitt barn och sin fru. Under novellen berättar han om när han gifte sig, flyttar ihop med sin fru, får barn och sedan begraver sitt barn och sin fru. Det jag tror mannen vill få sagt med denna novell är att ingenting varar för evigt, allting har ett slut. Att det alltid finns någon som blir lämnad och får leva med sorgen som dem bortgånga lämnat efter sig. Att man ska sörja det som hänt, men att man därefter ska kunna blicka framåt och se nya möjligheter i livet. Att minnen alltid finns kvar, som man bär med sig genom livet. Man ska kunna blicka tillbaka och vara glad över det som hänt, att uppskatta det fina man haft tillsammans. Samtidigt som mannen kysser och lägger ned solpappret i bröstfickan, lämnar han sitt förflutna bakom sig.

Jag har valt att läsa boken ”Kejsaren av Portugallien” som är skriven av Selma Lagerlöf. Boken inleds med följande tre meningar;

”Hur gammal jag än blev, så kunde Jan Andersson i Skrolycka aldrig tröttna på att berätta om den dagen, då den lilla flickan hans kom till världen. Tidigt på morgonen hade han varit ute och hämtat barnmorskan och andra hjälpare, men sedan hade han hela förmiddagen och ett gott stycke in på eftermiddagen suttit på huggkubben i vedskjulet utan något annat att göra än att vänta.”

Boken inleds med Jans berättelse om hur hans barn kom till världen och hur han hanterade sin dotters ankomst. I boken beskrivs hela händelseförloppet relativt detaljerat vilket gör att man snabbt skapar sig en bild och en uppfattning om handlingen och karaktärerna. Min första tanke om Jan var att han är ganska känslokall och bitter, men när han fick sitt barn i famnen kunde han inte styra sina känslor längre och fick hjärtklappning som ett bevis på att han faktiskt blev berörd. Jag tycker att boken hittills är relativt intressant, man kom snabbt in i handlingen och samtidigt som hela stämningen i boken delvis är deprimerande och "grå", så är det spännande att läsa om vad som händer härnäst och hur hans barn kommer att förändra honom under bokens gång. 

Av: Elin Nylander NA11

Jag har valt att läsa romanen Térése Raquin, skriven av Émile Zolas.

 

Inledningen i denna bok börjar inte som det vanligtvis gör i andra böcker, där de beskriver vilka människor det handlar om från början och vad dem gör för tillfället. De första raderna i boken inleds med en beskrivning av en passage, som är både smal och mörk. I passagens fogningar lossnade stenhällar. Det finns mörka, låga nedryckta butiker och antikvariska bokhandlare. Författaren sätter in läsaren direkt i händelsen där man får en inblick av vad som händer och att man själv är den som går på dessa gator och ser omgivningen runt om sig som är smutsig, svart och risig. 

 

Skriven av Nellie Svedin