Jag har läst boken "Kejsaren av Portugallien" som är skriven av Selma Lagerlöf. "Kejsarn av Portugallien" handlar om en faders stora kärlek till sin dotter. Den utspelar sig i Värmland där fadern, Jan i Skrolycka, en backstusittare, som utan att vilja det blir fader till dottern Klara Fina Gulleborg. Faderskapet förändrar Jan till en väldigt mjuk och kärleksfull man som blir så fast i sin dotter att han inte kan tänka sig leva ett liv utan henne. Det blir dock problem för Jan och familjen i Skrolycka, marken till huset där de bor måste helt plötsligt köpas av den nye husbonden, Lars Gunnarson, eller så får de flytta. För att klara av ekonomin åker Klara Fina Gulleborg till Stockholm där hon ska tjäna in pengarna till under sommarhalvåret. Separationen mellan fader och dotter blir längre än så och andra halvan av boken handlar om Jans förändring från en enkel torpare till Kejsarn av Portugallien.

Natur och människor beskrivs detaljerat och berättelsen om en fattig sekelskiftsfamiljs strävan att skapa sig en uthärdlig tillvaro där de kan leva lyckliga blir både intressant, spännande och aktuell. De kämpar på trots att rättvisan inte alltid är på deras sida och motgång tar över motgång. Trots det ibland ganska dystra innehållet fylls berättelsen av komiska inslag som berättigar ett och annat skratt. Beskrivningen av Agrippa Prästberg är ett exempel på en sådan och Kejsarvisan en annan. Miljöbeskrivningarna i boken är väldigt bra då Selma skriver på ett så sätt som gör att man ser hela scenen framför sig. Som till exempel när Jan och hela byn traskar iväg mot kyrkan på julottans morgon. Hon beskriver hur Jan ser de små trollen gömma sig inne i skogarna och hur mörkret skingrar sig kring det långa tåget av byborna. En annan faktor till den känsla man får för miljöerna är när någon i boken talar, jag kan nästan höra hur Lars i Falla står och skriker under aktionerna, och hur prästen predikar inför folket.

Boken beskriver ett Sverige för länge sen på ett målande sätt och allt känns mycket genuint. I boken används väldigt många svenska namn, både namn på städer och personnamn vilket gör att man märker att den utspelar sig i Sverige. Boken skrevs år 1914 vilket gör att det är ett gammeldags språk i boken med många äldre utryck vilket gör att man får en känsla av att man befinner sig 200 år bakåt i tiden, man befinner sig på samma plats som karaktärerna i boken. Huvudkaraktären i boken är Jan och redan från de första sidorna i boken får vi lära känna Jan. Vad som gör Jans karaktär så stark är hans mäktiga kärlek till Klara Gulla som vi ständigt får en påminnelse om. Selma låter läsaren lära känna Jan genom att vi får följa hans tankegångar och något som fascinerar mig är att han ständigt lyckas komma på förklaringar till varför Klara Gulla inte hör av sig. Förmodligen är det en försvarsmekanism som Jan utvecklar då han inte vill möta sanningen ansikte mot ansikte.