Jag får en känsla av att boken till en början är lite kall och har en något deprimerande ton. Efter hans dotters födelse ändras dock denna känsla, när Jan fick hålla i sin dotter upplevde han en känsla han aldrig tidigare upplevt. Jag skulle vilja påstå att det är relationen mellan far och dotter som romanen tar vid. Det är vanligare att läsa om en relation mellan mor och dotter, men i denna roman är det tvärtom vilket gör att det hela blir intressant att läsa om.  

Boken har korta kapitel vilket gör att det händer mycket på kort tid, samtidigt som utvalda händelser detaljeras noggrant. Jag tycker att författaren har fokuserat på att beskriva händelser i livet som är av större betydelse, till exempel när han döpte sin dotter. Detta gör att boken inte blir långrandig utan det är lätt att följa karaktärerna och boken blir händelserik. I och med att boken är skriven 1914 så är det ett gammaldags språk i boken med många äldre uttryck. Trots den gamla svenskan tycker jag ändå att boken är lättläst just på grund av bokens upplägg med korta kapitel och högt tempo, handlingen är lätt att ta till slig. Jag tycker att språket i boken skapar en härlig inlevelse, jag får en känsla av att jag befinner mig flera hundra år bakåt i tiden, att jag är på samma plats med karaktärerna. Jag tycker att språket är det enda som avslöjar bokens ålder vilket gör att boken känns aktuell även idag.

I ”Kejsaren av Portugallien” finns det många olika karaktärer men jag hade tänkt berätta lite mer om Jan i Skrolycka. Jan tänker på sig själv som andra person och har mycket funderingar och tankar. Samtidigt som han verkar lycklig, verkar han även fundersam om varför han blir utsatt för så mycket orättvisa. Det som gör Jans karaktär så stark är hans mäktiga kärlek till hans dotter Klara Gulla. Jan gör allt för sin dotter, dem har ett speciellt band mellan sig. Jag tycker att författaren har låtit läsaren få en bra bild utav Jan genom att man får följa hans tankegångar genom hela boken.

Jag tycker att miljöbeskrivningarna i boken är väldigt bra, Selma har lyckats förmedla känslan av att man ser hela scenen framför sig. Till exempel när Jan och hela byn traskar iväg mot kyrkan på julottans morgon. I denna scen beskrivs detaljerat hur Jan ser de små trollen gömma sig inne i skogarna och hur mörkret skingrar sig kring det långa tåget av byborna.

Av: Elin Nylander NA11

Författaren, Emile beskriven miljön så detaljerat att det känns som om jag vore den som vandrade genom den smutsiga och mörka passagen. Denna passage ses dock som en genväg för att vinna några minuter. Vägen trafikeras av människor som endast tänker på att gå fort och rätt fram. I boken berättas det om hur dystert och mörkt det är, både ute på gatorna och i butikrna. Redan i början av oken bygger författaren upp en dyster, sorgen och mörk stämning.

 

Karaktärerna lever ett enstörningsliv i ett hus långt ifrån resten av människorna i staden.Fru Raquin bor i detta hus tillsammans med sin son Camille och sin brorsdotter Thérése. Camille har under sina år fått genomlida sin tids förskräckliga sjukdomar, detta resulterade i att han stannade i växten och förblev liten och klen. Thérése kom till Fru Raquin då hennes mamma hade dött, hon talade med sänkt röst och förblev en sluten människa. Emile beskriver till en början karaktärernas liv och handlingar som dystra och sorgsna, de lever sina liv isolerade från omvärden och andra människor omkring dem. 

 

Detta är några sidor in i berättelsen, och jag kan redan känna att jag vill läsa mer. Emile bygger upp spänningen i boken och alla frågor från min sida börjar komma, varför bor dem avsides? Håller dem sig gömda? Vad händer med Thérése och varför känner hon sig lika smidig, glödande och passionerad som en katt när hon tittar ut på gården? Redan nu förstår man att boken kommer att handla om Thérése eftersom att det är hennes liv som ökar spänningen och åtrån i boken. 

 

// Nellie Svedin