Emile Francois Zola var född den 2 april 1840 i Paris och dog genom en kolmonoxidförgiftning den 29 september i Paris. Emile var en fransk författare, dramatiker och poet.

Emiles italienska far som arbetade som ingenjör dog i lunginflammation när Emile bara var sju år gammal. Denna tragiska händelse lämnade Emile och hans mor i stora penningproblem. De lyckades skrapa ihop nog med pengar för att Emile skulle få gå i en bra skola. Han trivdes dock inte så bra i skolan, och vid nitton års ålder klarade han inte av att ta studenten. Det var under denna stund som han fattade intresse för att skriva. Vid tjugo års ålder var han fast besluten att bli författare, och började då arbeta som kritiker och politisk krönikör på olika tidsskrifter.  När Emile började skriva var hans texter i senromantisk stil, men i senare dagar stod Emile stolt för naturalismen. Det sägs att naturalismen var i själva verket ett ord som Emile själv kom på. Ordet innebär att avspegla verkligheten från alla vinklar, till skillnad från romantiken som beskriver verkligheten som mycket romantisk och utan några baksidor. Emile ville spegla alla baksidor som kunde tänkas finnas i en berättelse, man kan till och med märka att han driver med en föregående epok, nämligen romantiken. Han förkastar känslorna, åtrån och kärleken genom att inte använda dem på något emotionellt sett. I en av hans böcker, ”Therese Raquin” beskriver han att det är lust och begär som drar människorna till varandra.

Emile lämnade sin litterära verksamhet för att lidelsefullt och hårdnackat ta del i den ursinniga strid som pågick i Frankrike. Denna strid handlade om Alfred Dreyfus skuld eller oskuld. Emiles offentligen brev till republikens president kallat ”Jag anklagar”, offentliggjordes i en tidning och därefter ställde han sig på Dreyfusardernas sida och anklagade officerare och myndigheter för olagligheter. Emile blev ställd inför domstol för smädelse och dömdes till ett års fängelse. Hans ingripande ådrog honom fruktansvärda förolämpningar. I Frankrike var han under lång tid bojkottad som författare. Emile flydde till England och stannade där mer än ett år. Där skrev han en av de fyra romanerna som tillsammans skulle bilda ett slags testamente, en slags avslutning för hans litterära verksamhet. Dessa verk hette på svenska: ”Fruktsamhet”,” Arbete”, och ”Sanning”. Den fjärde skulle ha hetat ”Rättvisa”, men innan Emiles plötsliga död hann han endast påbörja förarbetena till den. 

// Nellie Svedin